Dagens sötaste

Virkmanin fortsätter! Idag blev flamingon klar. Hur söt får man blir?! Nu sitter jag bara och väntar på att Annika Messings bok "Välkommen till virkligheten" ska bli ledig på biblioteket.

Pappas dag

Idag har vi varit hos mamma och pappa för att fira fars dag. Istället en massa slipsar och skiffnycklar, som bara blir liggandes, fick min fina pappa en liten kärleksförklaring från mig. Sånt som han borde få höra varje dag och inte bara en dag som denna. Han är så stark som står vid mammas sida i vått och torrt och så har han verkligen ett hjärta av guld. Tänk om alla skulle ha samma humanistiska tankar som han...

Den blivande pappan här hemma har även han fått klara sig med söta kommentarer. Jag tycker sånt är viktigare.

Virkdille

Jag har fått en ny hobby! Och den är så rolig att jag nästan trillar av stolen. Jag har börjat virka. Igen ska väl tilläggas då jag har gjort några tappra försök innan men då tålamodet har sviktat. Men nu är det kul igen. I veckan har jag knåpat ihop de här små monstren som bebisen i magen ska få ligga och kika på i sin vagn i vinter. Mönstret hittade jag här.

De får sitta på anslagstavlan i väntan på montering

Mitt lodjur blev inte sötast i världen om vi säger så,
så jag improviserade lite och gjorde en skär gris istället!

Ett försök till

Nä, om jag skulle ta och tag i det här igen då! Försöka pilla ner några rader ibland. Om inte annat för min egen och utbildningens skull.
För nu är jag inte längre landskapsvårdstudent utan trädgårdsdesignstudent! Oh va härligt det låter. I våras fick jag ett ryck och sökte till trädgårdsmästare istället och kom till min förvåning in!
Så i dagsläget sitter jag och pluggar in 75 träd och buskar på latin, kul!!! Och borde då inte heller sitta här.
På återseende!

Pyssel

Det var det här jag satt hemma och slet med förra veckan. Den perfekta presenten som man kan göra personlig och varierande i all oändlighet! En canvasduk, ett gäng stämplar och lite fantasi. 

       

Bröllopsfeber

Finaste bröllopet ever var vi på i lördags. Det var inte många ögon som var torra när kvällen var slut, inte många strupar eller för den delen. Ida fick äntligen sin Mathias och de var så otroligt vackra.
Den 29 juli väntar nästa bröllop, då min fina vän Maria får sin Kaj. Man kan ju inte bli annat än sugen. Man kanske skulle ta och gifta sig, eller?!

En väldigt avslappnad Rikard och en skitnervös Jessica (det ska tilläggas att vi skötte oss bra, tydligen). 

Tips: ska ni kasta ris på brudparet, gör inte det. Brudgummen riskerar att bli prickig. 

Rikard med sin snygga bordsdam (min bordsherre var dansk, hihi).

Blivande makarna, Mia och Kaj. 

Försökte i min iver att ta en fin bild på tårtskärningen, men misslyckades en aning med skärpa och så...

Födelsedagsvemod

Jag är fortfarande lika förtjust i att fylla år som när jag var liten. Precis som då, sitter jag här hemma med lite vemod och vill inte riktigt att min födelsedag ska ta slut.
Fast å andra sidan; vilken födelsedag jag har haft! Den bästa på mycket mycket länge. Frukost på sängen, levande ljus, paket och resa med hemlig destination som slutade i Bohuslän och Nordens Ark. Dessutom har jag blivit omplysslad av min fina Rikard hela dagen, underbart. Som om inte detta vore nog, har jag blivit grattad och sjungen för dagen lång. Vem kan inte gilla födelsedagar? Tack alla fina!

Sommarlov och semester!!

Första semesterdagen och sommarlovsdagen igår spenderade vi på (trumvirrvel!!!!!) kolonilotten. Skräll. Tydligen så är det inte bara grödorna som växer så det knakar, ogräset måste tuktas då och då. Sedan började vi att plocka ner grannens växthus. Vi fick lite panik innan vi lyckades få ner glaset och trodde att vi hade byggt världens stabilaste grund till ingen nytta. Men nu börjar vi se slutet på alla slit.

Stipa pennata

Åh, jag vill så gärna visa vad jag sitter här hemma och sliter med. Men jag får lugna mig till efter helgen. Imorrn far nämligen jag och Rikard till vårt underbara Stockholm! Min fina vän, och tillika fotbollskompis från tiden då det begav sig, ska gifta sig med sin Mathias och vi har fått det ärofyllda uppdraget att agera toastmasters. Pirrigt och skitnervöst!

Vad jag däremot kan visa er är vad vi har varit och kollat på idag. Sommarlov eller ej, så läser jag en florakurs i några veckor och idag var vi och tittade på det speciella gräset Stipa pennata. Flummig som jag är, har jag glömt kameran hela vecka och så också idag så här får ni en gammal skolplanschbild istället!

Vill man ha det fint får man lida pint...

Eller hur är det nu?!

Här kommer i alla fall en bildbomb över händelserna på lotten. Sist var det bara en jävla massa jord och sjuhundrafemtioelva svordomar över grävande varje kväll. Well, it pays off! Kolla bara:

Tomater i väntan på växthus.

Potatis, lök, morötter och rödbetor. 

Rosenskära och dill. Nu har de vuxit till sig lite, innan visste vi inte vad som var vad!

Växthusgrund i bakgrunden.

Prästkrage (korgblommiga familjen har jag lärt mig i dagarna). 

Mina vackra pioner, de är som godis.

Den finaste blomman är flyttbar!!

Palsternacka

Byggingenjören vill att ALLT ska bli perfekt!

Skärpning!

Jag borde ha mig en avhyvling för sånt dåligt bloggande den senaste tiden. Och inget har jag att skylla på. Inte heller en bild att visa er på hur det växer på lotten, har jag. Illa. Men jag lever, ifall det var någon som undrade!

Bilder utlovas de kommande dagarna. Både på växtligheten och på växthusbygget. Och så ska jag berätta för er vad för roligheter som helgen som kommer att bjuda på.

Tjolahopp!

En lycklig tjej

Det är just vad jag är. Trött i muskler efter två intensiva veckor på Onsö, trött i huvudet av alla oroligheter men ack så lycklig att jag tror att jag spricker!!!
Gårdagen spenderade jag tillsammans med min älskade syster i solskenet i Slottskogen, hejjandes på pappa som sprang Göteborgsvarvet. Idag blir det plugg till sista tentan på onsdag. Sedan är det SOMMARLOV! Tjoho!

Här kommer de enda bilderna jag lyckades knäppa på korna och mina vänner i fredags. Kolla in tjuren!!!

Som ett utsketet äpple

Just så har jag känt mig de senaste veckorna. Sedan en vecka tillbaka befinner jag på praktik hos en bonde norr om Kinnekulle. I fem dagar har vi kört kor och kalvar till Onsö i Vänern med pråm, ett helt galet projekt men ack så roligt.
Och äntligen är potatisen och resten av alla fröer i jorden på lotten. Vi har legat på alla fyra jag, Rikard, mamma och pappa idag och dragit upp rader och sått. Det var verkligen på tiden och nu längtar jag tills det börjar hända saker!!

Mamma drog upp rader...

...och jag tryckte ner potäterna!

Projekt-pilflätning-som-blev-så-fult-att-t.o.m-grannens-katt-kommer-asgarva

Innan jag ska dra igång ett projekt har jag alltid en bild i huvudet om hur det kommer att se ut. Det är en väldigt bra egenskap. För hade jag vetat innan vad jag vet efter ett projekt, hade jag nog aldrig lagt så jäkla mycket krut på det.

Men det är ju skönt att vara optimist. Visst trodde jag att det bara skulle vara att "trycka ner" pinnarna. Det gick varken med pinnar, skaftet på en kratta eller med kofoten. Men när jag väl hade fått ner alla pinnarna med ett spett, såg det faktiskt rätt bra ut. Tills jag skulle börja fläta. I den där boken jag lånade på bibblan stod det att små låga staket var det lättaste man kunde göra. Jag tror inte ett smack på att de har provat för inte fasen var det lätt eller att det för den delen blev snyggt.

Så jäkla fula. Men man kan inte hata något man själv har skapat så de får väl vara kvar.

Haha, det var inte denna bilden jag hade i huvudet iaf!

Var rädda om varandra!

Om bara några dagar är det 6 månader sedan som jag följde med min mamma på ett enkelt läkarbesök som kom att förändra våra liv. När vi klev ut ur samma dörrar som vi kom in igenom några timmar innan, var jag en helt annan människa. När man ser på det i efterhand var allt så självklart; tjejen i receptionen visste precis vilka vi var när vi anmälde oss och läkaren som ropade upp mamma var så artig och tog mig i hand och frågade om jag var dottern. Bara några minuter senare satt jag på ett sterilt undesökningsrum med mammas hand i min och grät. Sen var det som om jag klev ur min egen kropp. Allt var så overkligt, någonting som inte hände oss. Som hände andra men abslout inte oss. Mamma hade fått canser.

Alltså, bara känn på det jävla ordet! Då innebar det död, rädsla och ångest och jag klev in i en liten bubbla som jag inte skulle krypa ut ur på flera månader. Där inne fanns inte canser och jag började förneka att mamma var sjuk över huvudtaget. Allt ska bli bra, var mitt mantra. Men idag undrar jag så många gånger hur jag klarade mig. Det var inte ju säkert att mamma skulle klara sig. Hon hade fått äggstockscanser, en canserform som brukar kallas för bukens tysta tumör eftersom den är så svår att upptäcka och om man upptäcker den är det ofta för sent då den har hunnit sprida sig till andra organ.
Samma dag som vi skulle få besked på mammas magnetröntgen satt jag i skolan och täljde skedar (jag fattar inte hur jag fixade att sitta där) och det enda som snurrade i min skalle var om vi skulle fira vår sista jul ihop nu.

Men mamma orkade och kämpade, och vi orkade och kämpade. Så jävla grym jag har varit den här hösten och vintern och vad stark jag har blivit av detta. Läkaren, som jag träffade några gånger för att bli av med den jobbiga panikkänslan i bröstet, sa att man ska, om man kan, i alla lägen försöka vända det hemska till någonting positivt. Grymt bra sagt! Men ganska svårt att göra i praktiken, kämpa kämpa!!

Jag har alltid avskytt när folk har sagt att man ska leva dagen som om det vore den sista, vilket dravel!! Men när något hemskt drabbar en kär, då önskar man att man hade all tid i världen kvar att leva. Tro mig.

Lovisa växer!

Jag har tagit en liten paus för att rå om mina tomater. De behöver bindas upp och så vill de ha lite vårsol.

Se så mina gurkor "Lovisa" växer!

Hej hej hemtenta

Hemtenta står på veckans lista. Är så opepp som man någonsin kan bli. Men jag måste ta mig i kragen och bli klar innan fredag då vi är bortbjudna över helgen.
Igår kväll var vi ute på lotten och grävde upp det sista landet. Eller Rikard grävde upp det sista landet. Jag låg i solen och pluggade. Väldigt bra fördelning, tyckte jag! På söndag ska vi köra dit gödsel och vända ner, sen måste potatisen ner i jorden.

Nu måste jag ner i böckerna igen. Hej!

Svett, pioner och inälvor

Ikväll har vi tagit första spadtaget. Till mitt förtret var det det jobbigaste spadtaget jag någonsin tagit. Men nu måste ju alla små plantor ned i jorden snart så nu är det bara att gräva. Mina fina föräldrar var snälla och hjälpte till i utbyte mot fika.
Ska man vara riktigt duktig och lite snål ska man djupgräva efter man har tagit bort grässvålen och sedan gräva ned den. På så sätt får man upp såbädden lite högre och man slipper köpa dyr jord och fylla ut med. Efter två timmar gav vi upp och åkte hem. Det är dubbelt så många timmar till, minst, för att gräva upp allt som jag tänkt.

Vill ni höra nått kul?! Gubben som hade lotten innan oss berättade att ägaren innan honom hade kört dit ett lass med inälvor från slakteriet i Skövde och vänt ner i jorden. Makabert tyckte vi, men växa lär det ju ska göra!

Mamma hittade bondpioner, tjoho!!

Love is in the air

Dagen har spenderats i vackra tivedsskogarna. Lunch och fika i strålande sol och absolut tystnad. Vi har även fått bevitta livets gång, om man säger så. Det är mycket barnagörande bland djuren i skogen, hihi.
Så här glada blev jag och Sofia när vi fick lyssna på grodsång:

Trötters tös

Vilken helg! Jag är lycklig ända in i benmärgen. Efter en heldag på lotten igår fick vi besök av ett störtskönt gäng med folk som inte gick hem förens halv två inatt! Och idag har ju båten åkt i sjön (med betoning på åkt).
Sol, fina människor och ömmande muskler!

 Ett gäng glada amatörer!

Det var nån som var lycklig i alla fall.

Hon är ju ganska vacker, eller?!

Hejdå Mariesta!!!

Sen åkte vi till mamma o tittade på magnolian som hade slagit ut.

Skepp ohoj!

Idag ska vi lägga i båten. Det kan bli ett äventyr i sig. Nu på morgonen har vi lyssnat på Evert Taubes "Till havs" på högsta volym. Men innan en liten visit till lotten!
Bildbevis utlovas!

Att välja

Nu har jag bestämt mig för att sluta grubbla och låta allt bara flyta. Viktigast av allt är kärleken! Och att vända allt dåligt till någonting bra.
Idag är jag glad över att solen värmer, att det är 2a avsnittet av trädgårdsfredag ikväll, att jag imorgon ska spendera timmar på lotten men min syrra, att mamma ska bli frisk, att jag vågar söka en annan utbildning, att världens finaste Anna ska vara i Skövde i sommar och att jag har gett mig fan på att jag ska starta ett eget företag.
Nu ska jag så, detta:

Blå bolltsitel

Mormors stockrosor