Jag odlar ogräs

För ett tag sen köpte jag svindyra pelargonfröer. Ett sketet frö har tagit sig, resten är bara ogräs. Man kan ju tycka det är en smula idiotiskt att driva upp ogräs men det är sånt vi pysslar med här hemma, serru!

Supergurkan

Se, mina gurkor i fönstret blommar redan. Liiiiite tidigt kan man tycka. Jag vill ju helst ha ut dem i växthuset innan jag kan börja skörda!

Mitt hjärtas fågel

Ikväll letade jag upp den mest amningsovänliga klänningen jag kunde hitta i garderoben och drog på mig. Jag skippade till och med amningsbh och tog en som gjorde världens klyfta! Det är nämligen inte var dag som man får gå på konsert en lördagskväll nu för tiden. Den ständigt aktuelle Mikael Wiehe stod ikväll på stadsteaterns scen. Vilken musiker!!

Jag har sett honom ganska många gånger nu men förundras varje gång över hur han alltid lyckas att förmedla en känsla. Men jag har nog aldrig grinat så mycket på en konsert som denna. Så många vackra texter som alla får mig att tänka på mamma.

Skitdag

Ja, idag har jag skitdag här hemma. Jag är trött och ledsen efter en lång dag i Göteborg igår och utanför fönstret faller snöblandat regn ner. Det är dessa dagar det är ok att gå runt i pyjamas fram till pappan kommer hem.

Med jämna mellanrum går jag och Hedvig ut i köket och luktar på den här underbara buketten med blommor som kom med bud igår från mina fina barndomsvänner. De lyser upp denna dassiga dag.

Triss i klöver

Var inne på tygposten när jag gick hem från stan idag och hittade dessa underbara jerseytyger. Så nu sitter jag och syr till den minsta i familjen. Bilder utlovas om resultatet blir bra!

Hey ho

Gissa vad jag nynnar på varje gång jag är ute och går?! Har Ramones varit med och sponsrat brio tro?

Du fattas mig

Inom loppet av tre månader har jag fått uppleva det mest underbara med att föda fram ett litet pyre vars kärlek till, inte går att beskriva. Jag har också fått se min älskade lilla mamma kämpa så tappert mot sin hemska sjukdom, för att sedan somna in. Sorgen att förlora någon som man älskar så mycket ställs mot den enorma lycka det är att varje dag mötas av sitt barns framsteg. Känslorna river mig itu. Ena sekunden gråter jag av lycka över det lilla liv som vi har skapat för att i nästa sekund inse att mamma aldrig kommer att få uppleva sitt barnbarns uppväxt.

Hur går man vidare? Hur får man en vardag igen? Hur kommer man någonsin upp ur det mörka hålet?
Kom tillbaka! Du fattas mig.